MUNKAGÅRDSLEDEN – en del av Munkaleden
Nydala – Munkehatt – Svenarum – Höglandsleden – Byarum
Munkagårdsleden erbjuder en vandring i munkarnas fotspår genom det landskap som går över de marker, ägor och gårdar som en gång tillhörde Nydala kloster och som skänktes av bönder och jordägare till klostret. Denna vandring tar sin början vid Munkehatt och går via Svenarum, Hok och Höglandsleden till Byarums kyrka. Ledens dragning gör det möjligt att göra en rundvandring på ca 9 mil med start och mål vid t ex Nydala kloster.
Vid Munkehatt möts tre socknar – Hagshult, Tofteryd och Svenarum. Den vidsträckta Svenarums socken har två till tre förhistoriska enheter; Svenarums kyrkby, Hok och möjligen Långserum. Kyrksocknen bestod av 30 hemman vid 1500-talets mitt, varav endast två var skattejord, de övriga frälseägor, dvs fria gårdar från beskattning.
I sydvästra delen av socknen omtalas häradsskogar och häradsjord på 1200-talet. Söder om Svenarums kyrkby låg den äldre bebyggelsen i två regelbundna rader på sedimentjordarna på ömse sidor om Härån. Den sydligaste enheten Hubbestad ingick troligen i Nydala klosters fundationsdonation. De tre nordligaste enheterna hade mark på båda sidor om ån.
Under 1300- och början av 1400-talen var en stor del av socknen i frälseägo. Åtminstone Hok, Fiskaby och Horshaga och kanske Svenstorp, Torarp och Harkeryd var under längre eller kortare tid Sätesgårdar för personer som ingick i rusttjänstfrälset. Under senmedeltiden övergick den mesta frälsejorden till Nydala kloster, som brukade den med landbor,
dvs bönder som brukade en gård som ägdes av Nydala kloster.
Nydala klosters betydelse för omgivningen
Under 1100- till 1400-talet spelade munkarna i Nydala kloster en betydande roll i den omgivande medeltida småländska regionen. Klostret grundades år 1143 av cisterciensorden och blev ett centrum för andlig och ekonomisk verksamhet i regionen. Munkarna följde ett regelbundet liv enligt cisterciensiska ideal, vilket innebar hårt arbete, bön och enkelhet.
Förhållandet mellan munkarna och bönderna runt omkring var komplext och varierat. Å ena sidan var klostret en ekonomisk kraft som ägde och tillskansade sig stora markområden och hade inflytande över lokala affärer och skatter. Å andra sidan fungerade det också som en plats för bön, utbildning och socialt stöd för befolkningen i närheten.
Bönderna i bygderna runt klostret hade ofta en symbiotisk relation med munkarna. De kunde dra nytta av klostrets resurser, som till exempel skydd, utbildning, möjligheter till handel och en trygg och säker ålderdom. Å andra sidan förväntades de också bidra till klostrets välmående genom att till exempel arbeta på dess marker eller betala skatter.
Det fanns dock också konflikter och spänningar mellan munkarna och bönderna. Ibland uppstod tvister över mark, skatter eller andra ekonomiska frågor. Dessutom kunde klostret och dess representanter ibland betraktas som utnyttjande eller arrogant av lokalbefolkningen.
Förhållandet mellan munkarna i Nydala kloster och bönderna i bygden var, sammanfattningsvis, en blandning av samarbete, ömsesidigt beroende och ibland spänningar, vilket återspeglar det komplexa samhällslivet under medeltiden.
Kontakten mellan bönderna och munkarna i Nydala
Det är svårt att ge en detaljerad beskrivning av den specifika kontakten mellan bönderna i Svenarums socken och munkarna i Nydala kloster utan mer detaljerad forskning och historisk information om området. Men generellt sett kan vi notera hur sådana relationer kan ha sett ut baserat på allmänna mönster och praxis från medeltiden.
Det är historiskt klarlagt att det fanns ett direkt utbyte mellan bönderna i Svenarums socken och munkarna i Nydala kloster. Detta har inkluderat arrendering av mark, där bönderna odlade och betade sina djur på klostrets marker mot en avgift eller en del av avkastningen. Det har också funnits handel med varor och tjänster mellan bönderna och klostret.
Det är troligt att munkarna i Nydala kloster vandrade till markerna och ägorna i Svenarums socken för att övervaka eller delta i jordbruksaktiviteter där. Munkarna hade ofta ansvar för att förvalta klostrets egendomar och kunde därför ha behov av att besöka och övervaka markerna regelbundet.
Genom klostret och munkarnas verksamhet utvecklades en religiositet, som påverkat inte minst en så nära granne som Svenarum. Guds- och helgondyrkan, kärleksverksamhet och praktiska händigheter i jordbruk och trädgårdskonst satte sin prägel på sockenlivet i vida kretsar kring ”den ljusa dalens” klosteranläggning. Svenarum kommer gång på gång in i bilden genom de många gårdar som genom testamenten tillfördes klostret, och sist 1521, då danskarnas ”folkkäre” Kristian ”tyrann” plundrade detta och dränkte abbot och munkar i Rusken. På väg till Nydala passerade Kristian med all säkerhet Svenarums socken genom dess längdriktning men fann väl det inte värt att bränna, härja och röva.
Medeltidskyrka i Svenarum
Omkring år 1150 uppfördes en kyrka såväl i Vrigstad som i Svenarum. Det var troligen en träkyrka eller ett litet kapell. Tidigare hade inte kristendomen vunnit insteg i dessa gränstrakter mellan de båda uråldriga häradena Finnveden och Njudung. En kyrka omtalas i ”Swythnarom” första gången år 1307.
Det är mycket troligt att munkarna från Nydala kloster kan ha besökt denna träkyrka i Svenarum. Under medeltiden var klostren ofta involverade i religiösa aktiviteter och ceremonier i lokala kyrkor och kapell i sina områden. Då det fanns en träkyrka i Svenarum på den tiden, deltog säkerligen munkarna i gudstjänster, höll mässor och utförde andra religiösa ceremonier där.
De troliga besöken var en del av munkarnas religiösa plikter och bidrog till att stärka de religiösa banden mellan klostret och lokalbefolkningen. Det gav också munkarna möjlighet att interagera med och lära känna de troende i Svenarum och kanske erbjuda dem andligt stöd eller rådgivning.
Din vandring på Munkagårdsleden genom Svenarums socken
Under medeltiden var gårdarna i Svenarum och deras kontakter med munkarna i Nydala kloster en viktig del av det lokala samhället och ekonomin.
Under din vandring kommer du att närma dig många av dessa betydelsefulla och historiska gårdar och vandra på marker och ägor som en gång under en tid tillhörde munkarna i Nydala kloster.
Svenarums socken, till ytan häradets största, uppvisar en mycket växlande natur. Skogen dominerar, men åkrar och hagmarker skiftar med denna, och från någon av de många höjderna utbreder sig ett storslaget panorama med sjöar och vattendrag som ljusa inslag i det skogsgröna. Bebyggelsen har väl i stort sett följt socknens längdriktning efter gammal genomfartsväg efter ådalen, men enstaka gårdar och även hela byar har liksom klättrat upp på höjderna i öst och väst. Härån, det lilla biflödet till Lagan som norr om Svenarums kyrka sugit till sig de båda vattendragen från Hok och Malmbäck, gör sig allt bredare söder ut, kantad med Prästgården, kaptensboställe, herresäten. Ån, som delar upp södersocknen i två hälfter, har intill sig åkrarna, medan sluttningarna bakom dessa utgörs av ängar och lövskogsdungar, där björkbeståndet dominerar.
Gårdar som du passerar på Munkagårdsleden från söder till norr
Angved. Under senmedeltiden räknades Angved som ett enstaka hemman. I början av 1500-talet låg Angved öde och brukades under ensamgården Rolstorp. Detta nydalaklosterhemman låg en kilometer sydost om Angved.
Hubbestad omfattade ett större ägoområde i den sydöstra delen av socknen, öster om Härån. Hubbestad är omnämnt redan i början av 1200-talet och ingick troligen i Nydala klosters fundationsdonation. Möjligen sträckte sig det medeltida ägoområdet även väster om Härån.
Svenstorp tillhörde Nydala kloster vid medeltidens slut. År 1358 bytte frälsemannen Johan Isesson till sig Svenstorp och gjorde den möjligen till sin sätesgård. År 1360 testamenterade nämligen Johans bror, Ingemar Isesson, enheten Angved, som låg 4,5 km sydväst om Svenstorp, till Nydala kloster.
Torarp skänktes i slutet av 1300-talet till Nydala kloster av Gunna Johansdotter (Sparre). Möjligen var Torarp en sätesgård vid 1300-talets mitt.
Sätesgården Fiskaby med underliggande hemman var vid 1200-talets slut sätesgård åt en frälseman vid namn Harok. Sonen Bryniolf Haroksson testamenterade år 1307 både lös och fast egendom till Nydala kloster.
Ettrarp. De geografiska förhållandena och efterleden -arp talar för att Ettrarp ursprungligen var en avgärda gård till Svenarums kyrkby, och troligen ingick i Svenarums kyrkbys ägoområde. Gården brukades därför av Nydala kloster vid medeltidens slut.
Svenarums kyrkby bestod kameralt av tre klosterhemman vid medeltidens slut. Möjligen fanns det också en prästgård. Svenarum var emellertid tidvis annex till Vrigstads socken, vilket innebar att prästgården kan ha dragits in och fått en annan funktion. De tre hemmanen tillhörde Nydala kloster vid medeltidens slut. Svenarum kan ha varit en storgård under äldre medeltid. År 1281 daterade kung Magnus Ladulås ett dombrev i Svenarum angående en tvist om några allmänningsskogar i Njudungs östra härad. Kungens närvaro talar för att Svenarum hade en speciell ställning.
Den gamla Prästgården i Svenarum flyttades 1849 från ”Gamla Prästbo” till sin nuvarande plats. Den var sedan prästbostad i 100 år fram till 1943-45 då den flyttades till Tempelkullen söder om kyrkan och blev grund för Församlingshemmet. En ny prästgårdsbyggnad uppfördes på platsen, som ligger på ett före detta torp som kan härledas bakåt i tiden till 1600-1700-talet. Drängstugan som ligger på prästgårdstomten byggdes troligtvis av timmer och stockar från det gamla torpet. Den uppfördes 1870.
Kroggården var under äldre medeltiden huvudbyggnaden i Svenarums storgård.
Svenarums kyrka. I mitten av 1100-talet uppfördes en träkyrka eller ett litet kapell. En kyrka omtalas i ”Swythnarom” första gången år 1307. Vid restaureringen 1949 påträffades rester av en ursprunglig liten stenkyrka från 1100-talet. Nydala klosters religiositet präglade under medeltiden också Guds- och helgondyrkan, kärleksverksamhet och annat sockenliv i Svenarum.
Stoarp. Kronohemmanet Stoarp ligger på gränsen till Malmbäcks socken. Dess ursprung är oklart. Möjligtvis var Stoarp sätesgård vid 1300-talets mitt. Efterleden -arp talar för att det ursprungligen var en avgärdaenhet till Hok, vilket innebär att det tillhörde Nydala kloster.
Hooks herrgård. Den nordligaste enheten i Svenarums socken är Hok. Vid mitten av 1300-talet var Hok sätesgård till frälsemannen Herger Joarsson (även Oxenstierna). Herger Joarsson är känd från 1350-talet då han köpte en gård i det närliggande Långserum i samma socken. Ett annat tecken på att Hok var en mer betydande gård vid 1300-talets mitt är att kung Magnus Eriksson utfärdade ett brev i Hok 3 januari 1349. I likhet med många andra enheter i området övergick sätesgården till Nydala kloster under senmedeltiden. I ett brev från 1391 intygar en Gjord Fot att hans förfader, Herger i Hok hade skänkt jord till Nydala kloster.
Björkefall, en gård någon kilometer västerut från Hooks herrgård (Hok), en avgärdesgård till Hok, såldes 1451 till Nydala kloster av dess ägare Torkel Kaby.
